Elevernas delaktighet som en del av mångvetenskapligt lärande
Det finns många sätt att förstå vad elevers delaktighet innebär. Delaktighet förstås ofta som att vara aktiv: eleverna kan till exempel röra på sig eller prata mer, då man använder funktionella metoder eller grupparbete i undervisningen. Med tanke på globalfostran är denna syn på delaktighet emellertid för snäv. I denna handbok ses delaktighet också som utveckling av elevernas aktörskap i skolan och samhället. Det är fråga om förmågan att uttrycka sina egna åsikter och att påverka. Till aktörskap hör också att man ifrågasätter och förnyar information och allmänt godkända tillvägagångssätt. Tanken om aktörskap ger delaktigheten en samhällelig dimension. I bästa fallet är skolan en demokratisk gemenskap där eleverna får påverka vardagen och tillvägagångssätten, öva demokratiskt deltagande och påverkan samt att göra hållbara val. Å andra sidan begränsas inte elevernas aktörskap så att det endast sker innanför skolväggarna, utan skolgången ska utveckla deras aktörskap som medborgare.
Elevernas upplevelse av undervisningens och lärandets betydelse är en central utmaning för den moderna skolan
I handboken är syftet att öka elevernas delaktighet till exempel genom uppgifter som skapar och lyfter fram beröringspunkter mellan elevernas liv och de teman som behandlas. Undervisningen ska skapa förutsättningar för elevernas personliga engagemang. En personligt engagerad elev förstår och upplever att studieinnehållen har en koppling till de egna behoven och målen. Då svarar studierna mot inlärarens mål, och han eller hon har viljan att lära sig mer om det som han eller hon studerar. Personligt engagemang kan också komma till uttryck som förvåning eller som egna frågor som eleven villa hitta svar på med hjälp av studier. Personligt engagemang kan uppstå av upplevelser av motstridigheter eller saker som eleven möter och inte kan förklara. Personligt engagemang innebär inte heller endast att man förstår saker och betraktar dem utifrån, utan ofta är det också kopplat till att man deltar i saker genom att ingripa i och påverka dem. Personligt engagemang ska också beaktas vid val av de företeelser som behandlas.
Elevernas motstånd är en del av att öva aktörskap
Även elevernas motstånd och ifrågasättande av lärarens verksamhet kan ses som ett uttryck för aktörskap. Att endast stämpla sådana uttryck av aktörskap som dåligt beteende kan för sin del leda till att eleverna känner ett främlingskap inför skolan eller blir socialt stämplade. I stället för ett motsatsförhållande kan en förhandlande inställning till de besvärliga sidorna av elevernas aktörskap främja deras tillväxt till ansvarsfulla människor som tar hänsyn till andra. För att eleverna ska kunna bli medborgare som ifrågasätter rådande tankesätt och skapar nytt, ska de erbjudas möjligheten till detta redan under skoltiden. Att handleda eleverna i att tillägna sig de mål som läraren satt innebär samtidigt att deras aktörskap tämjs.
Man lär sig inte emellertid kritiskt tänkande enbart genom att man har lov att kritisera. Handboken erbjuder verktyg och metoder för undersökning av teman för hållbar utveckling, och med hjälp av dem kan elevernas aktörskap utvecklas. Kritiska metoder hjälper att se att självklar och osynlig vardagspraxis och företeelser i den sociala världen inte är bestående fakta, utan i stället resultat av historisk utveckling och faktorer som kan ändras. Begrepp, tankesätt och metoder inom kunskapsområdet kan hjälpa eleverna att strukturera teman till exempel med hjälp av tankekartor som visar orsakssamband. Handboken uppmuntrar till att undersöka valda teman konkret och genom att närma sig de frågor som temat ger upphov till, till exempel genom att möta en person som är en aktör eller expert inom demokratisk påverkan, ansvarsfull konsumtion eller klimataktivism. Genom videor och andra innehåll gör handboken för temadagar också sådana personer en del av skolans vardag och för dem närmare elevens verklighet.
Att skapa i skolan en verksamhetskultur som engagerar elever sker inte i ett ögonblick.
Om eleverna inte är vana vid att ta ansvar för sitt lärande, kan ansvaret överföras till dem gradvis. Lärare som använder handboken kan använda sitt eget omdöme i fråga om hur mycket självständighet och aktörskap de upplever att de kan förutsätta av sina elever. I början behöver eleverna mer regler och anvisningar, men i och med att tilliten och färdigheterna ökar kan man också öka elevernas eget ansvar. Övningarna och instruktionerna i handboken kan användas selektivt och kombineras fritt. Lärarna och eleverna kan sammanställa ett eget slags lärområde för en hållbar framtid av temaavsnitten och deras delar.
Angreppssätt med flera perspektiv
Ofta ställer man lärar- och elevorienterade arbetssätt mot varandra. Kritiker framställer traditionell lärarorienterad undervisning som att information bara överförs enformigt till eleverna. På motsvarande sätt kan elevorienterad undervisning ses som pysslande där eleverna lämnas med sina vardagsuppfattningar utan en ordentlig kunskapsgrund som undervisningen ger. Sådana motsättningar är en fruktlös utgångspunkt för undervisningen. Att lyfta fram eleverna synpunkter och delaktighet betyder inte att läroämnen och betydelsen av deras begrepp och tankesätt underskattas. Tvärtom är läroämnenas begrepp och tankesätt viktiga verktyg både för att definiera och lösa problem.
Fenomenbaserad eller mångvetenskaplig undervisning skiljer sig från undervisning som delats upp enligt läroämnen och även från helhetsskapande undervisning som utgår från läroämnen så att lärområdets struktur inte kommer direkt ur läroämnets innehållsrelaterade mål. Däremot står behandling av det valda temat som berör eleverna och är betydelsefullt ur samhällssynpunkt i centrum. Mångvetenskaplig undervisning ersätter emellertid nödvändigtvis inte undervisning som delats upp enligt läroämnen, utan dessa två sätt att ordna undervisning kan leva parallellt i skolans vardag.
I mångvetenskaplig undervisning uppmuntrar perspektivrikedomen eleverna till kritiskt tänkande. Då fler än en sakkunnig erbjuder sakkunniginformation och sakkunniga kan vara sinsemellan oeniga, uppmuntrar detta eleverna till att tänka självständigt och bilda sin egen uppfattning. Förutom experter i läroämnen uppmuntrar handboken också till att låta personer som arbetar eller är volontärer i medborgarorganisationer få sina röster hörda. Vi uppmuntrar er också till att kontakta sakkunniga. Det finns sakkunniga inom olika branscher i skolans personal, men dessutom kan man till exempel utnyttja organisationers expertis. Handboken innehåller förslag till läromaterial och experter som man kan kontakta.
Antti Rajala
Antti Rajala, fil.dr, är forskardoktor i pedagogiska fakulteten vid Helsingfors universitet. Han undersöker globalfostran samt lärande, aktörskap och elevers aktivism. För närvarande arbetar han i Finlands Akademis undersökningsprojekt Myötätuntokulttuurien rakentuminen varhaiskasvatuksessa (Uppbyggnad av empatikulturer i småbarnspedagogik, 2016–2020). Rajala är koordinator och stiftande medlem i Finlands undersökningsnätverk för global fostran.